Då du hade rest, satte jag mig för att räkna mina fingrar. Fick det till fem på varje hand, med två händer gav det tio. Räknade efter ett par gånger för säkerhets skull. Det stämde varje gång. Dom var där alla tio, men inte fler.
Nu ska jag lägga mig, klockan är tio. Det är bara osanning att avskedens timmar är tunga. Jag tycker vi hellre borde skratta. Så släppte hon en ring i brevet. Och grät som ett litet barn till klockan var kvart över två.
Nu ska jag lägga mig,klockan är tio.Det är bara påhitt att avskeds timmen är tung.Jag tycker vi borde skratta.Så lade hon en ring i brevet,och grät som ett litet barn tills klockan kvart i tre
När du hade rest satte jag mig att räkna mina fingrar. Efter att ha fått fem på varje hand med två händer blev det tio. Räknade igen ett par gånger för säkerhets skull, det stämde varje gång. De var där alla tio men inte fler.