Enligt min mening skrivs de bästa krönikorna av människor med personlig stil och äkta engagemang, speciellt om de har humor, så att det tyranniska, som det innebär att uttrycka sin mening offentligt, kommer lite på avstånd.
Utan läsarnas reaktioner tror jag att jag skulle sluta skriva krönikor. Det är ingen mening med att diskutera bara med sig själv. När man skriver räcker man ut en hand i rymden: här är jag, var är du? Det känns bra när någon fattar handen.