Jag kan inte spela bridge. Jag spelar inte tennis. Alla de saker som folk lär sig, och som jag ser upp till, har det inte funnits tid till. Men något som det finns tid till är att se ut genom fönstret.
Jag vill att läsaren ska känna att något är häpnadsväckande. Inte "vad som händer" utan hur allting händer. Dessa långa noveller förmedlar det bäst, för mig.
Under tjugo år har jag inte haft en enda dag då jag inte har behövt tänka på andras behov. Och detta betyder att skrivandet har fått anpassa sig till det.