Ingen man kan kalla sig själv liberal, radikal eller ens en konservativ förespråkare av fair play om hans arbete på något sätt är beroende av oavlönat eller lågavlönat arbete från kvinnor i hemmet eller på kontoret.
Jag arbetade i två och ett halvt år för att återhämta mig från den skadan och idag hade Gud detta reserverat för mig och brasilianska laget. Jag är mycket glad.
Jag behöver så mycket tid för att inte göra någonting att jag har ingen tid för arbete. (jag behöver så mycket tid till att göra ingenting att jag inte har tid att jobba)
Jag har alltid varit övertygad om att om man ägnar sig helhjärtat åt uppgiften, uppnår man också resultat. Jag gör inte saker på ett halvhjärtat sätt. Jag vet att om jag gör det, kan jag också förävnta mig halvhjärtade resultat.
Jag har ännu inte funnit den man som, hur upphöjd hans ställning än är, inte utförde bättre arbete och gjorde större ansträngningar under en anda av godkännande än under en anda av kritik.
Jag känner medlidande för den person som inte kan bli verkligen entusiastisk över sitt arbete. Inte bara kommer han aldrig att bli nöjd, utan han kommer aldrig att åstadkomma något värdefullt.
Jag skulle vilja att man minns mig som en flitig, skicklig hantverkare. Jag tror att en poet är en hantverkare. Jag tror att Shakespeare var en hantverkare. Och Gud är en hantverkare. Jag tror inte att det finns något bättre än en hantverkare.