Den enda abnormaliteten är oförmågan att älska. |
Den enda abnormaliteten är oförmågan att älska. |
Den enda perversitet jag känner till är bristande förmåga att älska. |
Det som jag inte kan älska hos en människa överser jag med. Är inte det verklig vänskap? |
Det är konstens funktion att förnya vår perception. Det som vi är bekanta med slutar vi se. Författaren skakar om den bekanta scenen och som genom trolldom ser vi en ny betydelse i det. |
Drömmar är nödvändiga för att leva. |
En analytiker existerar inte i sin patients föreställningsvärld utom som en person i patientens eget drama. |
Författarens roll är inte att säga vad vi alla kan säga, men det, som vi inte kan säga. |
Författarens uppgift är inte att säga det som vi alla kan säga, utan att säga det som vi inte kan säga. |
Mina idéer kommer sällan när jag sitter vid skrivbordet och skriver, utan i mitt livs mitt. |
Mina idéer kommer vanligtvis inte vid skrivbordet, utan när jag lever livet. |
Minnet är en stor förrädare. |
Om du inte andas när du skriver, om du inte skriker till eller sjunger när du skriver, så skriv inte, vår kultur har ingen användning för det. |