De brände våra gårdar. De dödade våra män. |
Den ärlige pessimisten har alltid fört mänskligheten längre fram än solstråleberättaren. |
Det finns en evighet av fred bakom alla stjärnorna någonstans. |
I ett landskap, nytt och utan minnen, står ett äppelträd i blom och skiner. Äppelträdet doftar nyskapad sommar. Här har tiden aldrig varit. Den kommer. |
I randiga badkläder och öron av dödsförakt flyger hon med höjt spjut mitt i sitt eget ljud. |
Ikväll skall jag stänga dörren och bara tänka på dig. Jag undrar om ensamheten hittar mig ändå? |
Kvällen smyger sig på tår över klöverängen. |
Mitt hjärta har två tungor. Min själ har två viljor. Jag älskar dig ständigt, och jag blir aldrig din. |
Någon gråter tyst, eller är det bara sommarregnet |
Stor i orden men liten på jorden. |
Så underligt det är att stå och frysa i månskenets ensamhet en kväll och känna kylan från det döda ljuset men ändå vara levande. |
Var otålig människa! Sätt egna spår! Det är om vårt eviga korta liv. Det är om vår jord! |
Åter en gång ska syrenerna ge dig ett tecken där dem står tunga och doftar juni och regn. |