I början tyckte jag att det var förfärligt att behöva lämna texten mitt i ett flöde, men sedan upptäckte jag att det arbetsmässigt nästan inte finns något bättre än att lämna mitt i en mening. För när jag sätter mig ner igen nästa morgon vet jag exakt var jag ska ta vid.
Att resa genom världen skapar en underbar klarhet i människors omdöme. Vi är alla instängda och inneslutna i oss själva, och ser inte längre än till nästippen. Den stora världen är en spegel där vi måste se oss själva för att känna oss själva. Det finns så många olika temperament, så många olika åsikter, omdömen, uppfattningar, lagar och seder som kan lära oss att döma vist om oss själva, och att lära vårt omdöme att känna igen sin ofullkomlighet och naturliga svaghet.
Gör vi de yttre faktorerna, alla dem som vetenskapen kan konstatera, till orsak, är det för att vi själva vill, och för att vi inte vill kännas vid oss själva, är vi inte fria, är det för att vi inte vill, och att inte vilja vara sig själv, är just synden.