En god vän visade Noisetracker och senare Protracker, vilket under chockartade former satte stopp för en blott ettårig bana som datorspelare. Efter det sket jag i att spela spel mer. Det var inte kul längre. Göra musik, däremot. Jag blev helt inne i det: Det var den perfekta kombinationen av mitt musik- och datorintresse.
Klasskamraterna tyckte att jag var underlig, därför blev jag mobbad. Jag har nog fått extra drivkraft. Det var extra roligt för de andra att ta mig, eftersom jag blev så arg. Jag tände till varje gång jag blev utsatt för något som jag visste inte var okej.