Man samtalar bäst om man sitter mitt emot varandra på ett sätt som uppmanar till direkt ögonkontakt. Vad händer om stolarna står lite på snedden, så att man mer naturligt kan välja om man vill ha ögonkontakt eller inte? Speciellt om det handlar om något upplevt svårt, vill man titta bort eller blunda, vara kvar i.
Jag har i och för mig inget emot att stiga upp. Det är bara det att man ska börja dagen med det – som jag tycker är så orimligt. Så fruktansvärt orimligt!!! Eller som Söderberg brukade säga: - Det är bra att ligga kvar - att stiga upp var för jäkligt.