Människan är unik i det att den vet ingenting. Den kan inte lära sig någonting utan att bli undervisad. Den kan varken tala eller gå eller äta, faktum är att den inte kan göra någonting av naturlig instinkt ensam förutom gråta.
Tomrummet efter auktoriteter blir extra tydlig inom hälso- och sjukvården. Hur många har inte av en läkare fått höra "det här kan vi inte göra något åt, det här får du lära dig att leva med!", utan att få så mycket som en vink om vad man skall göra? Just när det riktigt svåra börjar, förpassas vi ut i kylan och hänvisas till oss själva.
Jag behöver så mycket tid för att inte göra någonting att jag har ingen tid för arbete. (jag behöver så mycket tid till att göra ingenting att jag inte har tid att jobba)
Jag anser inte att kärlek har särskilt mycket att göra med stearinljus och rosor. Det har mycket att göra med att man vill ha kärleken, att man satsar på den. Använder tid, gör sig besvär.