Jag tror, nej jag vet, att en man som verkligen har älskat och blivit älskad igen av en kvinna, han kan nog sedan möta motgångar och olycka. Han kan bli ensam, han kan bli övergiven. Men det kan aldrig gå honom helt illa. Jag menar: invärtes, i sinnet kan det aldrig gå honom helt illa. Där kommer han alltid ha ett område att falla tillbaka på, en fast punkt som håller honom i jämvikt, en rikedom ingen kan ta från honom.
Men en officer på tjänst känner ingen - att vara partisk är att vanhedra både sig själv och den som han felaktigt befordrar. Vad skall man tycka om honom som kräver av sina vänner det som vanärar honom? Se på honom som blinkar åt och ser mellan fingrarna på överträdelser hos en, som han låter straffa hos en annan, och jämför honom med den omutliga soldaten som gör sin plikt troget, trots att det ibland strider mot hans privata känslor. Den enes uppträdande kommer att vördas och eftersträvas, den andres kommer att föraktas som en satir på soldatskap och heder.