När jag läser egna eller andras manus brukar jag ibland byta ut repliker mellan karaktärerna. Om det går utan några som helst problem, så är det oftast stora svårigheter med såväl karaktärer som dialog. Karaktärerna är alltför lika och saknar eget språk.
Historien är en berättelse, oftast falsk, om händelser, oftast betydelselösa, vilken berättas av härskare, oftast skurkar, och soldater, oftast inte riktigt kloka.
Kvinnor talar eftersom de vill tala, medan en man däremot bara talar när han tvingas till det av yttre omständigheter – som till exempel att han inte kan hitta några rena strumpor.