Ett öppet sinne är utmärkt på sitt vis, men det bör inte vara så öppet att det inte finns något som kan hållas utanför eller innanför. Det ska kunna stänga sina dörrar ibland, för annars kan det börja dra.
Vad vi kallar sorg för våra döda är kanske inte så mycket sorg över att inte kunna kalla tillbaka dem, som det är sorg över att inte kunna vilja göra så.