Ju mer jag reste, desto mer insåg jag att rädsla(=frukta, skräck, bävan, fruktan, farhåga, ängslan)gör(=utför)människor(=folk)till(=åt, mot) främlingar, som(=såsom)borde(=torde)vara(=finnas till, befinna sig, finnas, produkt, är) vänner.
Jag ser det som en plikt som jag var skyldig, inte bara för mitt folk, utan också för mitt yrke, till advokat och till rättvisa för alla människor, att skrika mot denna diskriminering som i huvudsak är orättvist och motståndare till hela grunden för den inställning till rättvisa som är en del av den tradition av juridisk utbildning i detta land. Jag trodde att att ta upp ett motstånd mot denna orättvisa jag var upprättar de utsattas värdighet vad som borde vara ett hedersvärt yrke.