Tillvaron är(=befinner sig, vara) i verkligheten trist,(=grå, glädjelös, långtråkig, tråkigt, tråkig)men(=ändock, skada)man(=idiot, kille, karl) har ju inte(=ej, icke) annat än den.
Livets skiftningar med glädje, sorg, strul och klavertramp är paradoxalt nog kryddan i tillvaron - visst vore det trist att bara ha vädret att prata om.
Verkligheten är att det faktiskt finns nog till oss alla - men det finns inte nog till de giriga. Det märkliga är bara att girigheten överlever medan allt annat verkar ge vika.
För mig är arbetet en absolut nödvändighet. Jag kan inte skjuta upp det; jag bryr mig inte om något annat; det vill säga, glädjen i något annat upphör omedelbart, och jag blir melankolisk när jag inte kan fortsätta med mitt arbete. Jag känner då som vävaren gör när.