När en minister är artig misstolkas det och tyds som tecken på svaghet eller som bevis på att han jagar efter popularitet, och om han är högdragen säger man om honom att hans upphöjelse har stigit honom åt huvudet. Därför väljer de flesta ministrar att följa sin naturliga fallenhet och är högdragna.
Men en officer på tjänst känner ingen - att vara partisk är att vanhedra både sig själv och den som han felaktigt befordrar. Vad skall man tycka om honom som kräver av sina vänner det som vanärar honom? Se på honom som blinkar åt och ser mellan fingrarna på överträdelser hos en, som han låter straffa hos en annan, och jämför honom med den omutliga soldaten som gör sin plikt troget, trots att det ibland strider mot hans privata känslor. Den enes uppträdande kommer att vördas och eftersträvas, den andres kommer att föraktas som en satir på soldatskap och heder.