Det verkar som om skönlitteraturförfattaren har en vämjelig tillhörighet till de fattiga, för även när han skriver om de rika är han mer intresserad av vad de saknar än vad de har.
När en bok lämnar dina händer tillhör den Gud. Han kan använda den för att rädda några själar eller för att pröva några andra, men jag tror att för författaren att oroa sig är att ta över Guds affärer.