Framgång är människans råttgift; väldigt få överlever den. |
Framgången lyssnar bara på applåder. För allt annat är den döv. |
Han gav sig själv drickspengar, från höger hand till vänster. |
Han insåg verkningen av sina ord och förlorade målet därigenom. |
Han lyssnar till de sista tankarna i världsrymden. |
Han är så ond att hans öra fruktar hans tunga. |
I stället för tänder har han ord sittande i munnen. Med dem tuggar han. De faller aldrig ur. |
I ålderdomen blir sinnena klibbiga. |
Jag vill inte veta vad jag var. Jag vill bli vad jag var. |
Kan du obestraffat röra vid ditt tidigare liv? |
Man ska använda den röst man får för att förstå vad man inte är. |
Massornas viktigaste egenskap är behovet av att växa. |
När man läser de stora aforistikerna verkar det som om de alla hade känt varandra. |
Ofta blir hans egen skugga för tung för honom. |
Skrivprocessen har något oupphörligt över sig. Även om den avbryts varje kväll är det en enda anteckning. |