Så länge nationerna går i krig för att bevisa sin kollektiva manlighet får kvinnorna aldrig något fredligt inflytande över denna repetitiva maskulina process.
Trots ett helt livs arbete för den sexuella frigörelsen har jag aldrig fått någon könssjukdom, vilket får mig att känna mig som en polarforskare som aldrig har förfrusit minsta kroppsdel.
Är det för mycket begärt att befria kvinnor från det dagliga slitet med att uppnå en överjordisk skönhet bara för att vara i närheten av en under-mänskligt ful man?