Jag känner mig ibland diskriminerad, men det gör mig inte arg. Det förvånar mej bara. Hur kan någon neka sig njutningen av mitt sällskap? Det förstår jag inte.
Kärlek, finner jag, är som att sjunga. Alla kan göra tillräckligt för att tillfredsställa sig själva, även om det kanske inte imponerar på grannarna som något stort.