I början tyckte jag att det var förfärligt att behöva lämna texten mitt i ett flöde, men sedan upptäckte jag att det arbetsmässigt nästan inte finns något bättre än att lämna mitt i en mening. För när jag sätter mig ner igen nästa morgon vet jag exakt var jag ska ta vid.
Vi levde något vi inte var, vi skrev något vi inte tänkte, vi tänkte något annat än vi väntade oss, och det som blir kvar är något annat än vi vill.