Konstnären har egentligen alltid(=ständigt, evigt, städse, jämt)bara(=enda, enbart, endast) ett enda(=bara)problem,(=dilemma, strul, svårighet, trubbel, gissel)nämligen(=alltså) sig själv.(=ensam, allena, personligen)
Det krönikören skriver kan liknas vid en enda lång, ja ändlös, monolog. Han är mannen som talar högt med sig själv, debatterar med sig själv - och alltid slutar med att ge sig själv rätt i allt.