Det är en sund levnadsregel att göra två saker varje dag som man inte kan stå ut, och jag har alltid följt denna regel samvetsgrant: varje dag tvingar jag nämligen mig själv att stiga upp och att lägga mig.
Det krönikören skriver kan liknas vid en enda lång, ja ändlös, monolog. Han är mannen som talar högt med sig själv, debatterar med sig själv - och alltid slutar med att ge sig själv rätt i allt.
Var och en är mer än bara sig själv; han representerar också den unika, mycket speciella och alltid betydelsefulla och ovanliga punkt, där världens fenomen möts, bara en gång på samma vis och aldrig mer.