I min erfarenhet av skam ser den andre hela mig och allt genom mig, även om tillfället till skam ligger på ytan – till exempel i mitt utseende; och uttrycket för skam, i allmänhet såväl som i den särskilda formen av förlägenhet, är inte bara önskan att gömma sig, eller att gömma ansiktet, utan önskan att försvinna, att inte finnas där. Det är inte ens önskan, som folk säger, att sjunka genom golvet, utan snarare önskan att det utrymme jag upptar ska bli omedelbart tomt. Med skuld är det inte så. Jag är mer besatt av tanken att även om jag försvann, skulle det följa med mig.
| In my experience of shame, the other sees all of me and all through me, even if the occasion of shame is on my surface -- for instance, in my appearance; and the expression of shame, in general, as well as in the particular form of it that is embarrassment, is not just the desire to hide, or to hide my face, but the desire to disappear, not to be there. It is not even the wish, as people say, to sink through the floor, but rather the wish that the space occupied by me should be instantaneously empty. With guilt it is not like this. I am more dominated by the thought that even if I disappeared, it would come with me.
|