Råkar man en kvinna som man för länge sedan var förälskad i ser man, om man har något minne och någon fantasi, två personer framför sig. Dels den kvinna som just då befinner sig där, dels en helt annan som man en gång älskade.
Jag skulle aldrig lämna dig i orostider. Vi kunde aldrig ha kommit så här långt. Jag tog mig igenom de goda tiderna, jag ska ta mig igenom de svåra tiderna, jag tänker behålla dig precis som du är.
Jag kommer bara en gång gå igenom denna värld. Allt det goda jag kan göra, alla vänlighet jag kan visa någon mänsklig varelse, jag måste göra nu - jag får inte fördröja och försummelse, för jag skall aldrig vara så här igen.