Någon frågade mig en gång varför kvinnor inte spelar lika mycket som män, och jag gav det nyktra svaret att vi inte har lika mycket pengar. Det var ett korrekt men ofullständigt svar. I själva verket tillfredsställs kvinnors spelbegär helt och hållet av äktenskapet.
Varför kan vi inte få alla personer i världen som vi verkligen tycker om till ett och samma ställe och sen stanna där? Jag gissar på att det inte skulle fungera. Någon skulle gå. Någon går alltid. Och då skulle vi vara tvugna att säga hejdå. Jag hatar farväl. Jag vet vad jag behöver. Jag behöver flera Hej.