Jag har ibland drömt att när Domens dag randas, och de stora erövrarna, advokaterna och statsmannen kommer för att mottaga sina belöningar - sina kronor, sina lagerkransar, sina namn outplånligt huggna i oförgänglig marmor - då kommer den Allsmäktige att vända sig till Sankte Per och säga, inte utan en viss avund när han ser oss komma med våra böcker under armen: "Se, de behöver ingen belöning. Vi har intet att giva dem. De har älskat att läsa."
Jag har ibland drömt att när Domens dag randas, och de stora erövrarna, advokaterna och statsmännen kommer för att mottaga sina belöningar - sina kronor, sina lagerkransar, sina namn outplånligt huggna i oförgänglig marmor - då kommer den Allsmäktige att vända sig till Sankte Per och säga, inte utan en viss avund när han ser oss komma med våra böcker under armen: "Se, de behöver ingen belöning. Vi har intet att giva dem. De har älskat att läsa."
I det militära har den överordnade alltid rätt, och alldeles särskilt när han har fel. Detta är emellertid en regel, som den underordnade alltid bör minnas, den överordnade alltid glömma.