Du ska säga röv, så skrattar folk. Då ska du ge dem budskapet. Och när de sedan är nära att var uttråkade, ska du säga röv igen. Då kommer de att älska dig.
Feghet ställer frågan: Är det tryggt? Bekvämlighet ställer frågan: Är det artigt? Fåfängan ställer frågan: Är det populärt? Men samvetet ställer frågan: Är det rätt? Och det kommer en punkt när man måste inta en position som varken är trygg, artig eller populär; man intar den för att ens samvete säger att det är rätt.
Den rätta måttstocken på kärleken: när vi tror att bara vi kan älska så, att ingen annan har kunnat älska så före oss och att ingen någonsin kommer att älska så efter oss.
En skicklig, ohämmad press besjälad av samhällsanda, tillräckligt intelligent för att veta vad som är rätt och modig nog att göra det rätta, kan garantera den offentliga rättrådigheten utan vilken en folkvald regering är en bluff och en parodi. En cynisk, krämaraktig, demagogisk press kommer så småningom att skapa ett folk som är lika tarvligt som den själv. Makten att forma republikens framtid kommer att ligga i händerna på de kommande generationernas journalistik.