Ni vet när man gungar i en gungstol, och så gungar man så långt att man nästan faller baklänges, men räddar sig i sista stund. Så har jag det hela tiden.
Tror vi, som håller att gudar finns, vilseleda oss med ogrundade drömmar och lögner, medan slumpmässig, omtänksam förändring och förändring ensam styr världen?