Jag blir alltid väldigt glad om ett påhopp är riktigt sårande, för då tänker jag att om de ger sej på mej personligen, så betyder det att de inte har har ett enda politiskt argument kvar.
Jag blir alltid mycket gladare om en attack är särskilt skadlig eftersom jag då tänker, nåväl, om de personligen angriper mig innebär det att de inte har ett enda politiskt argument kvar.
Det är möjligt att jag är gammal och trött, men jag tänker alltid att chansen att man ska fatta vad som egentligen pågår är så otroligt liten att det enda är att glömma allt sånt och se till att man har mycket att göra.