Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka. Att hoppas är att riskera besvikelse. Men man måste ta risker, för den största risken är att ingenting riskera. En som inte riskerar något, han kan inte lära sig något, inte känna, inte förändras, inte växa, älska och leva.
Du vet mycket väl innerst inne att det bara finns en magi, en kraft, en enda frälsning... och det kallas att älska. Alltså, älska ditt lidande. Motstå det inte, fly det inte. Det är din motvilja som gör ont, inget annat.
Det är ett konstigt ting att upptäcka och bli övertygad om att man är älskad, när man vet att det inte finns något annat i en att älska än vad en Gud eller fader eller moder kan älska.