Jag älskar alltid att börja en resa på söndagar, eftersom jag då kommer att ha kyrkans böner för att bevara alla dem som reser till lands eller till vatten.
Jag har alltid varit en ensamvarg och jag gillar det. Det är inte alltid en sorg att vara ensam. Men av och till så är det det. Då gör det ont. Man saknar. Såklart.
Det är möjligt att jag är gammal och trött, men jag tänker alltid att chansen att man ska fatta vad som egentligen pågår är så otroligt liten att det enda är att glömma allt sånt och se till att man har mycket att göra.