Vi har alla(=varje, samtliga) våra tidsmaskiner.
En del(=bit, segment, pusselbit)för(=ty, förut, stäv) oss tillbaka;(=åter) dessa kallas minnen.
En del(=bit, segment, pusselbit)för(=ty, förut, stäv) oss framåt;
dessa kallas drömmar(=fantasier)
Alla våra drömmar, var blev de av? Vi lär oss leva vidare med det vi har. Alla våra drömmar, som ingen tycks förstå. Vi låtsas att vi glömt dem, och sen fortsätter vi gå.
Vi håller dessa sanningar för självklara: att alla människor är skapade lika; att de av sin Skapare har fått vissa ofrånkomliga rättigheter; att bland dessa finns liv, frihet och strävan efter lycka.
När jag ser tillbaka på alla dessa bekymmer kommer jag att tänka på historien om den gamle mannen som på sin dödsbädd sade att man bekymrat sig för en massa saker av vilka de flesta aldrig inträffat.