Författaren som förlorar sin självtvivel, som på gamla dar ger efter för plötslig eufori, för långrandighet, bör sluta skriva omedelbart: nu har tiden kommit för honom att lägga åt sidan sin penna.
Att skriva veckovis, att skriva dagligen, att skriva kortfattat, att skriva för människor som springer efter tåg på morgonen eller för trötta människor som kommer hem på kvällen, är en hjärtskärande uppgift för de som kan skilja på bra och dålig skrivning.