129 ordspråk av Søren Aabye Kierkegaard
Søren Aabye Kierkegaard
Ack, av alla fiender är kanske vanan den lömskaste, och framför allt är den lömsk nog att aldrig visa sig. Ty den som såg vanan vore frälst från den.
|
Ack, lyckans dörr öppnas inte inåt. Är man på väg att storma den, och pressar upp den, kan man ingenting göra för dörren öppnas utåt.
|
Alla vill ha utveckling, men ingen vill ha förändring.
|
Alltså har fjärilen alldeles glömt bort att den var kålmask, kanske kan den igen glömma bort, att den var fjäril, så pass att den kan bli en fisk.
|
Antingen bedrar mannen flickan, eller flickan mannen.
|
Att skriva en bok är i vår tid det lättaste av allt, när man vanligen tar tio äldre som handlar om samma sak och därur skriver ihop en elfte som handlar om samma sak.
|
Att vara läkare är att själv vilja lida.
|
Att våga är att förlora fotfästet en stund. Att inte våga är att förlora sig själv
|
Att våga är att förlora fotfästet ett kort ögonblick - att inte våga är att förlora sig själv.
|
De flesta människor längtar så starkt efter njutningen att de hastar förbi den.
|
Den man har alltid tur i kärlek som får en flicka just avsedd att utveckla honom.
|
Den som varken är varm eller kall, han är en vämjelse. Såsom en skytt förses med ett gevär som klickar när det gäller, så förses även Gud med klickande individualiteter.
|
Det finns folk som till den skamligt lättsinniga grad använder andras idéer, att de borde åtalas för häleri.
|
Det gick för dem, som det gick hin dvärg, som bevakade en bortförd prinsessa i sitt slott. En dag tog han sig en middagssömn. Då han en timme efter vaknade upp, var hon borta. Hurtigt drar han på sig sina sjumilastövlar; med ett steg är han långt före henne.
|
Det går med de människor i förhållande till varandra som med de oregelbundna verb på flera språk: Alla verb är nästan oregelbundna.
|