När nu ålderdomen blivit så lång kan man inte se den som en utan får ta till sig att den har många faser. Tidigare i livet har vi inte långt i förväg anpassat oss till livet som det kanske blir sedan. Varför skulle vi då göra det nu?
Om Per och Pål ska dela en tårta, och Per absolut inte vill ha något utan sätter sig i ett hörn och knaprar på en liten torr fjärdedel, vem blir då tvungen att uppoffra sig och köra i sig hela tårtan?