Statsmän delar ofta profeternas öde. De hyllas inte i sitt fosterland, de har alltid en svår uppgift när de ska legitimera sitt program i hemlandet och deras storhet står i regel klar först efteråt.
En diktator kan dräpa och lemlästa människor, kan förfalla till varje form av tyranni och kan bli hatad, men när böcker bränns har tyranniet drivits till sitt yttersta. Det är något som vi inte kan förlåta.
Hur fan man än missbrukar sitt liv, hittar man alltid hem till sig själv igen. Fast det är naturligtvis inte det hem som man lämnade, långt därifrån.