Jag säger dig, hopplös sorg är lidelselös; Endast män som inte tror på förtvivlan, halvlärda i ångest, slår genom midnattsluften uppåt mot Guds tron i högljutt tillträde av skrik och förebråelser.
Vad vi kallar sorg för våra döda är kanske inte så mycket sorg över att inte kunna kalla tillbaka dem, som det är sorg över att inte kunna vilja göra så.
Sorg går inte över. Den tar bara en annan form. En sorg är som havet. Till att börja med är vågorna väldigt stora. Sen kommer dyningarna men havet blir aldrig mer stilla.
Förtvivlad gick tillsammans med en hopplös. (Inget bra kan kommer ur sådan en förening. Att kritisera två förlorare som beslutat fortsätta med sina ansträngningar!)