När nu ålderdomen blivit så lång kan man inte se den som en utan får ta till sig att den har många faser. Tidigare i livet har vi inte långt i förväg anpassat oss till livet som det kanske blir sedan. Varför skulle vi då göra det nu?
Människans villkor är sådana att smärta och möda inte bara är symtom som kan avlägsnas utan att själva livet förändras. Det är snarare hur livet självt känns, tillsammans med den nödvändighet till villken det är knutet. För vanliga dödliga skulle "gudarnas bekymmerslösa liv" vara ett livlöst liv.