Förr i världen var det något närmast högtidligt över planering. Det var något man respekterade. Då tände man den röda lampan, då var det eftertanke som gällde. I dag verkar "planering" ha blivit liktydigt med att föra in ett möte i en "planeringskalender".
En del böcker förefaller ha blivit skrivna inte för att författaren ville låta oss veta något utan för att författaren ville låta oss förstå att han visste något.
Vi levde något vi inte var, vi skrev något vi inte tänkte, vi tänkte något annat än vi väntade oss, och det som blir kvar är något annat än vi vill.