Gamla människor är inte "efter" sin tid. Kanske vill de inte alltid ta till sig allt det nya, men det beror ju snarast på att de varit med om så mycket före.
När allt kommer omkring är tro en konstig sak. Den dyker upp när man inte riktigt förväntar sig det. Det är som att en dag inser man att sagan kanske skiljer sig lite från vad man drömt. Slottet, ja, det kanske inte är ett slott. Och det spelar inte så stor roll om det blir lycka till evig tid, bara att det är lycka just nu. För ibland, en gång i blå månen, kommer människor att överraska dig, och ibland kan de till och med ta bort andan från dig.