Natten håller jag av. Det är som om natten inte fanns till. Evigt talas det om solens och dagens prakt. Javisst har de prakt för öga och sans. Men det finns också i oss kammare dit solljuset inte når men som bara natten törs lista sig in till.
Kärleken märker inte bördor, den tänker inte på problem, den prövar på det den inte är stark nog till ursäktar sig inte med att något är omöjligt. För den tror att allt har sin egen lag, och att allt är möjligt.
Det är inte att skriva en krönika som är det svåra. Allt man behöver göra, som min gamle kollega Red Smith brukade säga, är att öppna en åder och låta det blöda. Men har man en deadline sover man oroligt natten innan.