Jag känner bara(=enda, enbart, endast) ett tidsfördriv(=förströ, förströelse)som(=såsom) aldrig tycks tröttna,(=lessna)och(=et, samt) det är(=befinner sig, vara) att läsa.(=tyda, studera)
Jag känner medlidande för den person som inte kan bli verkligen entusiastisk över sitt arbete. Inte bara kommer han aldrig att bli nöjd, utan han kommer aldrig att åstadkomma något värdefullt.
Folk som sitter vid tv:n tre timmar om dagen och säger att de inte har tid att läsa eller bara orkar läsa lättlästa böcker kan man bara hänvisa till Proust: "Säg inte att ni är trött. Trötthet är den organiska yttringen av en förutfattad mening."
Undvik dessa ändlösa meningar som bara rullar på, blir längre och längre och längre, tar aldrig slut, utan bara babblar på när du verkligen vill sätta punkt och göra slut på den när den bara fyller mer och mer av texten och inte på något sätt bättre vinklar situationen utan bara ohämmat fortsätter att ta plats på papperet, nej de bara rullar på och är värre än t.o.m. Mors Dag, de bara fortsätter och fortsätter och slutar aldrig... om du förstår vad jag menar...