Böcker är vänner. De lär ut, tröstar och underhåller. De bringar till gråt och till skratt; de styrker till gärning och vaggar i sömnen; de talar när man vill, de tiger när man vill; de kommer när man kallar dem; de går när man är trött på dem; de tål motsägelse och daddel, vare sig den är grundad eller ej; de blir stilla på den plats man visar dem; de skvallrar inte ur skolan; de aktar vare sig rang eller stånd; de blir som de är och deras år tar ofta i sekler ingen slut.
I frågor om religion och äktenskap ger jag aldrig några råd, eftersom jag inte vill ha ansvaret för några pinor vare sig i denna världen eller i nästa.
När man blir sårad, måste det bero på att någon säger, att man **inte** är, vad man tror, att man är, eller gärna vill ha andra ska tro, att man är.
Det okända kan vara både lockande och avskräckande. Gäller det en resa finns en valmöjlighet; man kan stanna hemma. Men när det gäller tiden är det lite annorlunda; den går och vi följer med, vare sig vi vill eller inte.