Om man bor för länge någonstans samlar man på sig för mycket. Man övertar för många plikter och göromål, umgås med för många familjer, och när man flyttar drabbas man av separationens smärta.
Bönen är för många en säkerhetsanordning, ett slags åskledare, som man sätter upp för att den Evige inte ska slå ned på en, om han ser en vara försumlig.