Först tog de kommunisterna, och jag sa ingenting för jag var inte kommunist. Sedan tog de arbetarna och fackföreningsfolket, och jag sa ingenting för jag var inte fackföreningsmedlem. Sen tog de katolikerna och judarna, och jag sa ingenting för jag var protestant. Till slut tog de mig, och då fanns det ingen kvar som kunde säga något.
Att älska är att riskera att inte bli älskad tillbaka. Att hoppas är att riskera besvikelse. Men man måste ta risker, för den största risken är att ingenting riskera. En som inte riskerar något, han kan inte lära sig något, inte känna, inte förändras, inte växa, älska och leva.