Mina suckar utmattar mig, varje natt är gråten mitt läger, min säng är våt av mina tårar. Mitt öga är slöjat av sorg, det är utsläckt, ty mina fiender är många.
Himlen var mörk månen stod högt alldeles ensamma, hon och jag Hennes hår var mjukt Hennes ögon var blå Jag visste precis Vad hon ville göra Hennes hy så len Hennes ben så vackra Jag lät mina fingrar vandra Längs hennes ryggrad Jag visste inte riktigt hur Men jag gjorde mitt bästa Jag började med att lägga Mina händer på hennes bröst Minnet av min rädsla Mitt hjärta som dunkade Sakta särade hon De vackra benen Och när jag gjorde det Fanns det ingen skam Det kom på en gång Den vita saften Äntligen var jag klar Det är över nu, äntligen Den allra första gången Jag mjölkade en ko.
Min kirurg har varnat mig att om det här händer så måste jag söka medicinsk vård annars är det risk att man måste plocka ut bröstet och hur kul är det att få gå med ett platt bröst sen i flera månader, kanske ett halvår. Jag vill ta ut mina bröst och göra dem mindre.
Mitt i alla mina passioner, har jag alltid närt en avsky för otacksamhet. Om jag stod i tacksamhetsskuld till fan, skulle jag tala väl om hans horn.