Människan är(=befinner sig, vara)inte(=ej, icke)vad(=hur sa) det tror,(=antagande, förmoda) att det är,(=befinner sig, vara) utan vad(=hur sa) det döljer.
I dag tror vi att människan härstammar från djuren. Men kan det inte tänkas att djuren är utlöpare av mänskligheten, retarderade exemplar av människan, människan i ett steg av hejdad utveckling?
Jag tror att människan inte bara ska uthärda. Han kommer att segra. Han är odödlig, inte därför att han bland alla varelser ensam har en outtömlig röst, utan därför att han har en själ, en ande som kan känna medlidande och göra uppoffringar och uthärda.
Erfarenhet är en bristfällig vägledare för människan och blir sällan åtföljd. Det människan verkligen lär något av är inte erfarenheten utan iakttagelsen.