Jag har tagit emot kanske(=nja, vi får se, antagligen, eventuellt, vem vet, kanhända, möjligen) ett eller(=alternativt)två(=tvenne, par)brev(=skrivelse, försändelse, meddelande) i mitt(=kärna)liv(=leverne, rörelse, väsnas, existens, stoj, ståhej, oljud, midja, rabalder)som(=såsom) varit värda portot.
Jag tänker inte ändra mitt utseende eller sättet jag känner mig för att överensstämma med något. Jag har alltid varit udda. Så, jag har varit udda hela mitt liv och måste leva med det, du vet. Jag är en sån person.
Man samtalar bäst om man sitter mitt emot varandra på ett sätt som uppmanar till direkt ögonkontakt. Vad händer om stolarna står lite på snedden, så att man mer naturligt kan välja om man vill ha ögonkontakt eller inte? Speciellt om det handlar om något upplevt svårt, vill man titta bort eller blunda, vara kvar i.