Förr i tiden kunde jag inte förstå, varför jag inte fick något svar på min fråga. Idag kan jag inte förstå, hur jag kunde tro, att jag kunde fråga. Men jag trodde ju inte alls, jag frågade bara.
...när jag kom hem till hotellet kunde jag konstatera att det jag hade sett ute på staden bara var det jag kunde namnet på, jag mindes en akacia som jag råkat på, men inte trädet som stod bredvid och som jag inte visste vad det hette. Kort sagt förstod jag att ju fler ord jag kunde, desto rikhaltigare skulle omvärlden bli för mig, desto mer komplett och varierad. (ur På resa med Herodotos)
Jag har alltid haft känslan att jag kunde göra vad som helst, och min pappa sa att jag kunde. Inte förrän på universitetet upptäckte jag att han kanske hade fel.